1. |
Besökstid
06:06
|
|||
Sverige är visserligen bäst, men ändå en stinkande kloak.
Hela kroppen gnisslar och hackar.
Frans kommer nog inte tillbaka.
Ådrorna skiljas och samlas i hjärtat och enigt, evigt, glödande liv är allt.
Jag gråter snor och var.
När jag var liten hade jag en häst. Det var mig en stolt kuse.
Ibland kommer det upp både det ena och det andra när jag hostar.
Ramlar runt som en annan alkis.
Folk härmar mina hostningar. De tycker väl att de är "charmiga."
Grannen ville krama om mig, men kramen utvecklades till en kraftig verbal kräkning.
Läkaren tar en mintpastill och kammar sig.
På natten är det som en djungel. Aporna tjattrar, lejonen ryter och jag skriker.
Läkaren blinkar och säger att man måste vårda både det inre och yttre.
Det känns inte värdigt att sitta i en vit sal och suga på löständerna.
I hallen stod det en gubbe som det rann blod ur.
Ögonen fladdrar till som ett stearinljus i häftig vind.
När jag är bedövad går det bra att se på TV.
Sårskorpor och det läcker blod ur täcket.
Snart ska vi åter träffas, Volmer.
Grannen är varm. Fungerar som ett värmelement.
Knark, knark, knark. Det är det enda som bjuds.
Jag känner inte igen mitt gamla, fina Sverige. Det skrämmer mig.
Frans tittar in och lämnar en unken blomkvast.
Det enda som går att göra är att riva och riva och riva.
Hästen hette Volmer.
För varje dag som går blir livet både längre och kortare.
Jag vill bara ha lite hjälp.
Jag vill dö med ridstövlarna på.
Det ser ut som det är kaffefläckar på min mage.
På onsdagarna söp pappa och sprang runt med sin revlover.
Pappa sköt min häst.
Stoppar upp tummarna under ögonlocken. Vill roa mina medmänniskor.
|
||||
2. |
Den Gyllene Barndomen
04:15
|
|||
När jag vaknar på morgonen, tar på mig mina morgontofflor och dricker mitt morgonkaffe i morgonstjärnas sken, då
vandrar mina tankar tillbaka till min gyllene barndom...
Det var en enklare tid. Då vi inte pratade om gruppvåldtäkt, abort eller homosexualitet. Vitt var vitt och svart var
svart och möttes de tu blev svart rött.
Vi åkte på safari och red på elefanter och hela världen var vår att panga. Pang, her lejon. Pang, fru och barn mangust.
Pang, herr och fru Svart.
På kvällarna kom pianoläraren. Han hade rakitis, men det var ändå fart på gubben. Efter varje lektion visade han upp
sina krafter genom att klä av sig sina propra kläder och krama min syster så hårt att det rann vatten ur henne. Ibland
hjälpte hans vänner till att kramas. Några veckor senare fick jag assistera henne med att stoppa upp en stålgalge i
hennes könsöppning. Det var så hon slutade sina dagar.
Samma dag som jag såg hennes vita lik försvann min barndom. Den flög rakt ut genom fönstret. Far fick vad jag antog var djungelfeber och läste Israel Holmström på hennes begravning. Och mor gifte sig med pianoläraren. Och jag önskar...
|
If you like Mopsiga Barn, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp